fredag 28 november 2014

Valarbetet äntligen över!

Nu, 75 dagar, efter valdagen är valrörelsen och valarbetet äntligen över! I kommunpolitiken i Upplands Väsby blir det fyra år i opposition. Numera är jag gruppledare för Kristdemokraterna med plats i fullmäktige och kommunstyrelsen och snart även 2:e vice ordförande i Social- och äldrenämnden. Bra plattform att fortsätta forma Upplands Väsby med ett kristdemokratiskt förtecken. Nu är det även klart med mina uppdrag i Stockholms läns landsting. Tillsammans med många andra ska jag få möjlighet att tillsammans med övriga allianspartier föra sjukvårdspolitiken framåt. Förutom platsen i landstingsfullmäktige och dito styrelse ska jag framöver ägna mycket tid åt mitt uppdrag som ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämndens beredning för de stora folksjukdomarna. Tillgänglighetsfrågorna genom handikapprådet blir också något för mig. Jag känner mig ödmjuk infö och utmanad av dessa uppdrag. Men fötterna ska vara kvar i kommunpolitiken!
Med först en konferensresa till Zambia och semester i Thailand. Sedan blir det inga som helst fritidsproblem.

tisdag 16 september 2014

1454 dagar

Så här ett drygt dygn efter valnatten 2014 känns det som om det är vår i luften. Oavsett vad som kommer att hända efter både den ena och den andra förhandlingen så känns det som om knopparna ska brista, precis som i april.
Valrörelsen för Kristdemokraterna i Upplands Väsby gick bra. Vi kunde ha varit fler som deltog i arbetet, men det är ingen nyhet att det är få som verkligen känner att det kommande valresultatet verkligen engagerar. Det får väl tillskrivas mig som gruppledare att jag, trots alla påstötningar, inte lyckades uppbåda fler att delta. Men det är nu snart historia och idag är det 1 454 dagar kvar till nästa valrörelse. Vad ska vi då rikta in oss på? Då jag är mycket engagerad i valfrihetsfrågorna så hoppas jag att den frågan är så naturlig så att den inte behöver diskuteras, men detta är ju en utopi, så jag fortsätter att jobba för detta. Alla, oavsett ålder, ska få möjlighet att välja barnomsorgsform, skola, hemtjänst och särskilt boende. Detta sviker jag aldrig från.
För egen del så blir det snart (förhoppningsvis) ett uppdrag som ledamot i Stockholms Läns landstings fullmäktige. Det ska bli mycket intressant att få möjlighet att delta på den arenan och med de frågor som tillhör landstinget.

onsdag 2 oktober 2013

Ännu en förtvivlad 40+-åring

Igår morse fick jag ett samtal från en person, runt 45 år, som jag aldrig pratat med förut. Hon ringde från en helt annan del av landet. Detta var inte det första samtalet i just frågan om hur vi jobbar i Familjerättsnämnden i Sigtuna, Väsby och Sollentuna. Nu var det några år sedan. Jag har sedan dess funderat på hur andra nämnder ställer sig till Socialstyrelsens rekommendation.
Frågan det gäller är åldern för en person som vill adoptera. Socialstyrelsen gick ut, år 2008 eller 2009, med rekommendationen att inte bevilja adoption då den sökande är 42 år eller äldre. På frågan om vilken ålder som är riktlinjen där den ena parten är 42 eller äldre och den andra är yngre än detta, har jag inte fått något svar.
För oss i Familjerättsnämnden för nämnda kommuner är åldern inte någon diskrimineringsgrund. Den enkla frågan vi har ställt oss är - varför skulle den vara det? Vi tycker man gör det lätt för sig om man bara hänvisar till åldern. Vill man inte inleda en utredning pga detta faktum eller varför lägger man fram förslag till beslut där den enda "plumpen i protokollet" är just den uppnådda åldern?
Jag påstår inte att vi har den ultimata lösningen. Att se till de barn som ännu inte finns i familjen och göra vårt yttersta för att omständigheterna där detta barn ska landa är de allra bästa är det som vi har, och alltid har, för ögonen. Om detta råder det ingen, och får inte råda någon misstanke om. Men att ensidigt säga att bara för att du har uppnått en ålder av 42, 43, 44 eller 45 år så är man diskvalificerad som adoptivföräldrer är inte vår melodi.
Vår utgångpunkt är att vi är intresserade av hela familjens situation. Saker som nätverk, ekonomi, boendemiljö, erfarenheter av barn och hälsa är minst lika viktiga. En person som uppnått en ålder av 42+ är oftast inte så intresserad av att adoptera ett barn som är mindre än två år, utan tvärtom. Man vill gärna adoptera ett äldre barn och vanligtvis klargör man också denna ståndpunkt i utredningen. Nej, så länge det är biologiskt möjligt för en kvinna att föda barn så ska någon annan få möjlighet att adoptera.



fredag 27 september 2013

Jämställdhet 2

När man pratar jämställdhet i organisationer, vare sig det är företag av olika storlek eller om det är föreningsliv eller annan typ av organisation, så är det fortfarande lång väg att gå. Forskningen säger att de företag som ser vinsten med alla använda all den kompetens som den kan komma över, har kommit över ett vinnande koncept. Att  ta tillvara all den kompetens som står till buds är ett sätt för företagsledare att se till så att företaget överlever. Finns det idag företagsledare eller ägare som inte använder den kompetens som finns inom räckhåll? Det räcker bara med att se hur könsfördelningen ser ut. Skulle det verkligen vara så att män är så mycket mer kompetenta än kvinnor eller kan det vara så att man inte ens söker kompetens bland den halvan av befolkningen som har ett kvinnonamn? Jag framför inte detta för att jag tycker att kvinnor är offer för en illvillig företagsvärld som domineras av män, nej tvärtom. Det finns även situationer där det är tvärtom - företag och organisationer som domineras av kvinnor. Även dessa har mycket att vinna på att öka jämställdheten. Jag vill visa på den stora potential som ett jämställt sammanhang har. Att öka jämställdheten är att öka kompetensen.

Social hållbarhet

På Kristdemokraternas riksting är det full fart. Vi har Sveriges bästa principprogram och vi producerar politik varje dag. Det är inte för bara skojs skull som jag kallar kommunkontoret för Beslutsfabriken. Vi vill leverera politik varje dag för det bästa i det sammanhang som vi befinner oss i.
All politik har ambitionen att vara hållbar. Kvinnoförbundet har sedan en tid tagit dessa hållbarhetsfrågorna på allvar. Vart vi än vänder oss i samhället så pratats det om hållbar utveckling och hur vi ska kunna lämna över ett samhälle som håller ihop till våra barn och andra kommande generationer.
Det som det är mest fokus på i den allmänna debatten är den ekonomiska och den miljömässiga hållbarheten. Men hur hanterar vi den sociala hållbarheten? Vad är det? Varje förslag till detaljplan, åtgärd, lagförslag eller vardagsbeslut ska enligt Kvinnoförbundet passera ett raster som ska genomskåda om det aktuella förslaget är hållbart. Den som vill ha genom förslaget ska också visa på detta. Sätter detta förslag den mänskliga eller mellanmänskliga dimensionen i högsätet? Svårare än så ska det inte vara att jobba med social hållbarhet.

Jämställdhet 1

Det är få ord som gör sådan nytta som Jämställdhet. Vissa går i taket och vet inte vart de ska vända 
sig i sin frustration och andra säger att de blir inspirerade. Det stärker mig att statsminister 
Fredrik Reinfeldt tar upp detta ämne under sina få minuter i FN. Det hedrar honom! 
För mig är jämställdhetsarbetet inte att till varje pris få in så många kvinnor som möjligt på ledande nivåer. Det kommer en dag då detta blir en självklarhet. Under vilken generation vet jag inte, men förr eller senare. För mig är det viktigare att öka genusmedvetenheten, och att man överhuvudtaget använder ordet "genus" när man pratar jämställdhet. Fler kvinnor på ledande positioner är en viktig symbolfråga, men det måste kompletteras med medvetenheten att man i allmänhet värderar män högre än kvinnor. Många kommer att säga att detta tror vi inte på, men eftersom detta sker väldigt omedvetet så behövs det medvetna ögon och hjärtan som ser detta och reagerar. Testa att under en dag ta på dig jämställdhetsglasögonen, ta vilken dagstidning som helst och du kommer att finna mycket.






Kvinnor, missbruk & beroende

Nu är den äntligen färdig - Kristdemokratiska Kvinnoförbundets nya rapport. Efter att ha velat att denna skulle skrivas kan jag nu konstatera att den nu ligger färdigtryckt på monterdisken på Rikstinget i Karlstad.
Med 21 förslag har förbundet utvecklat en politik som idag saknas. Kvinnors missbruk eller beroende är ett dolt samhällsproblem. Några av förslagen berör hur vården borde utformas. Förbundet, där jag är ordförande, föreslår att en specifik missbruks- och beroendevård etableras för kvinnor på kommunal- och landstingsnivå.
Vi har i vårt arbete vägletts av den kristdemokratiska förvaltarskapsprincipen. Vi har tittat på politik, forskning och lagstiftning som redan finns. Kunskap finns, men det saknas till stor del konkreta åtgärder. FN:s kvinnokonvention gäller även frågor om missbruks- och beroendevården. Att denna kvinnokonvention i stor utsträckning inte efterlevs är en stor brist.
Vi har också tittat på hur ett socialt hållbart samhälle skulle kunna se ut. Vi kan se att et socialt hållbart samhälle med ett livspussel som går ihop, och där familj, jobb och egen tid samspelar utgör en viktig prevention till att inte börja missbruka ex vis alkohol. Jämställdhet i hemmet är en viktig beståndsdel för att förebygga missbruk och beroende. Vi har 21 förslag så det finns mycket att göra!