onsdag 2 oktober 2013

Ännu en förtvivlad 40+-åring

Igår morse fick jag ett samtal från en person, runt 45 år, som jag aldrig pratat med förut. Hon ringde från en helt annan del av landet. Detta var inte det första samtalet i just frågan om hur vi jobbar i Familjerättsnämnden i Sigtuna, Väsby och Sollentuna. Nu var det några år sedan. Jag har sedan dess funderat på hur andra nämnder ställer sig till Socialstyrelsens rekommendation.
Frågan det gäller är åldern för en person som vill adoptera. Socialstyrelsen gick ut, år 2008 eller 2009, med rekommendationen att inte bevilja adoption då den sökande är 42 år eller äldre. På frågan om vilken ålder som är riktlinjen där den ena parten är 42 eller äldre och den andra är yngre än detta, har jag inte fått något svar.
För oss i Familjerättsnämnden för nämnda kommuner är åldern inte någon diskrimineringsgrund. Den enkla frågan vi har ställt oss är - varför skulle den vara det? Vi tycker man gör det lätt för sig om man bara hänvisar till åldern. Vill man inte inleda en utredning pga detta faktum eller varför lägger man fram förslag till beslut där den enda "plumpen i protokollet" är just den uppnådda åldern?
Jag påstår inte att vi har den ultimata lösningen. Att se till de barn som ännu inte finns i familjen och göra vårt yttersta för att omständigheterna där detta barn ska landa är de allra bästa är det som vi har, och alltid har, för ögonen. Om detta råder det ingen, och får inte råda någon misstanke om. Men att ensidigt säga att bara för att du har uppnått en ålder av 42, 43, 44 eller 45 år så är man diskvalificerad som adoptivföräldrer är inte vår melodi.
Vår utgångpunkt är att vi är intresserade av hela familjens situation. Saker som nätverk, ekonomi, boendemiljö, erfarenheter av barn och hälsa är minst lika viktiga. En person som uppnått en ålder av 42+ är oftast inte så intresserad av att adoptera ett barn som är mindre än två år, utan tvärtom. Man vill gärna adoptera ett äldre barn och vanligtvis klargör man också denna ståndpunkt i utredningen. Nej, så länge det är biologiskt möjligt för en kvinna att föda barn så ska någon annan få möjlighet att adoptera.



fredag 27 september 2013

Jämställdhet 2

När man pratar jämställdhet i organisationer, vare sig det är företag av olika storlek eller om det är föreningsliv eller annan typ av organisation, så är det fortfarande lång väg att gå. Forskningen säger att de företag som ser vinsten med alla använda all den kompetens som den kan komma över, har kommit över ett vinnande koncept. Att  ta tillvara all den kompetens som står till buds är ett sätt för företagsledare att se till så att företaget överlever. Finns det idag företagsledare eller ägare som inte använder den kompetens som finns inom räckhåll? Det räcker bara med att se hur könsfördelningen ser ut. Skulle det verkligen vara så att män är så mycket mer kompetenta än kvinnor eller kan det vara så att man inte ens söker kompetens bland den halvan av befolkningen som har ett kvinnonamn? Jag framför inte detta för att jag tycker att kvinnor är offer för en illvillig företagsvärld som domineras av män, nej tvärtom. Det finns även situationer där det är tvärtom - företag och organisationer som domineras av kvinnor. Även dessa har mycket att vinna på att öka jämställdheten. Jag vill visa på den stora potential som ett jämställt sammanhang har. Att öka jämställdheten är att öka kompetensen.

Social hållbarhet

På Kristdemokraternas riksting är det full fart. Vi har Sveriges bästa principprogram och vi producerar politik varje dag. Det är inte för bara skojs skull som jag kallar kommunkontoret för Beslutsfabriken. Vi vill leverera politik varje dag för det bästa i det sammanhang som vi befinner oss i.
All politik har ambitionen att vara hållbar. Kvinnoförbundet har sedan en tid tagit dessa hållbarhetsfrågorna på allvar. Vart vi än vänder oss i samhället så pratats det om hållbar utveckling och hur vi ska kunna lämna över ett samhälle som håller ihop till våra barn och andra kommande generationer.
Det som det är mest fokus på i den allmänna debatten är den ekonomiska och den miljömässiga hållbarheten. Men hur hanterar vi den sociala hållbarheten? Vad är det? Varje förslag till detaljplan, åtgärd, lagförslag eller vardagsbeslut ska enligt Kvinnoförbundet passera ett raster som ska genomskåda om det aktuella förslaget är hållbart. Den som vill ha genom förslaget ska också visa på detta. Sätter detta förslag den mänskliga eller mellanmänskliga dimensionen i högsätet? Svårare än så ska det inte vara att jobba med social hållbarhet.

Jämställdhet 1

Det är få ord som gör sådan nytta som Jämställdhet. Vissa går i taket och vet inte vart de ska vända 
sig i sin frustration och andra säger att de blir inspirerade. Det stärker mig att statsminister 
Fredrik Reinfeldt tar upp detta ämne under sina få minuter i FN. Det hedrar honom! 
För mig är jämställdhetsarbetet inte att till varje pris få in så många kvinnor som möjligt på ledande nivåer. Det kommer en dag då detta blir en självklarhet. Under vilken generation vet jag inte, men förr eller senare. För mig är det viktigare att öka genusmedvetenheten, och att man överhuvudtaget använder ordet "genus" när man pratar jämställdhet. Fler kvinnor på ledande positioner är en viktig symbolfråga, men det måste kompletteras med medvetenheten att man i allmänhet värderar män högre än kvinnor. Många kommer att säga att detta tror vi inte på, men eftersom detta sker väldigt omedvetet så behövs det medvetna ögon och hjärtan som ser detta och reagerar. Testa att under en dag ta på dig jämställdhetsglasögonen, ta vilken dagstidning som helst och du kommer att finna mycket.






Kvinnor, missbruk & beroende

Nu är den äntligen färdig - Kristdemokratiska Kvinnoförbundets nya rapport. Efter att ha velat att denna skulle skrivas kan jag nu konstatera att den nu ligger färdigtryckt på monterdisken på Rikstinget i Karlstad.
Med 21 förslag har förbundet utvecklat en politik som idag saknas. Kvinnors missbruk eller beroende är ett dolt samhällsproblem. Några av förslagen berör hur vården borde utformas. Förbundet, där jag är ordförande, föreslår att en specifik missbruks- och beroendevård etableras för kvinnor på kommunal- och landstingsnivå.
Vi har i vårt arbete vägletts av den kristdemokratiska förvaltarskapsprincipen. Vi har tittat på politik, forskning och lagstiftning som redan finns. Kunskap finns, men det saknas till stor del konkreta åtgärder. FN:s kvinnokonvention gäller även frågor om missbruks- och beroendevården. Att denna kvinnokonvention i stor utsträckning inte efterlevs är en stor brist.
Vi har också tittat på hur ett socialt hållbart samhälle skulle kunna se ut. Vi kan se att et socialt hållbart samhälle med ett livspussel som går ihop, och där familj, jobb och egen tid samspelar utgör en viktig prevention till att inte börja missbruka ex vis alkohol. Jämställdhet i hemmet är en viktig beståndsdel för att förebygga missbruk och beroende. Vi har 21 förslag så det finns mycket att göra!

torsdag 26 september 2013

Konsumentvägledning, eller inte?

I Dagens Samhälle, branschtidningen för kommuner och landsting, kan man i veckans nummer läsa att Upplands Väsby är en av de kommuner som inte har någon konsumtvägledning. Vi följer tydligen inte modellen att det ska vara någon eller några personer som jobbar med frågorna och svarar på väsbybornas frågor om man är missnöjd med något köp. Jag är väldigt ambivalent till om detta är något som kommunerna ska syssla med. Vi har ett uppdrag att bygga samhälle där det är möjligt, trevligt och önskvärt att verka, bo och trivas. Vi har ett tungt ansvar att sköta skola, vård och omsorg för de väsbybor som så önskar. Vi ska se till så att näringslivet trivs och att allt detta sköts på ett ekonomiskt bra sätt.
Det är i allt detta som jag blir lätt fundersam - är konsumentvägledning verkligen något som våra skattepengar ska användas till? Hade vi ett ansvar från kommunen att råda över inköp och att det sedan blir fel, då vore det en annan sak, men ska vi som kommun agera företrädare för konsumenterna som gjort ett dåligt köp, eller bara ångrar sig? Jag har själv blivit ombedd, som förtroendevald, att gå in i en butik i centrum och prata chefen tillrätta och se till så att ett köp blir upphävt. Frågetecknen blir allt fler.
Nu löser vi detta i Väsby via en gratis Advokatjour, dä det ges möjligheter för advokatbyrån att rekvirera ev kunder. Hoppas att detta uppfattas som en kombo av konsumentvägledning och näringslivsinriktat arbete.

Att läsa en tidning med glasögonen på

Att sätta på sig jämställdhetsglasögonen och se vad som finns på tidningsbladen kan vara en upplevelse i sig. Bläddrade lite förstrött i Metro från den 16 september och hittade i alla fall två artiklar där kvinnor sätts upp i förhållande till män. Detta tillvägagångssätt finns det säkert mycket att säga om, men intressant var att läsa att kvinnor, i förhållande till män, förlorar mest tid på jobbpendlingen. Detta ska enligt Länsstyrelsen bero på att kvinnor använder de kollektiva färdmedlen mer än män. Det sista är dock ingen nyhet. Det har varit känt länge. Medan kvinnorna, i större utsräckning, sätter sig på tåget, tunnelbanan eller bussen, tar männen bilen. I och för sig hamnar de ofta i bilköer, men trots detta så är det kvinnorna som har den längre arbetssträckan. Idag är genomsnittstiden för kvinnan tre minuter längre i en riktning. Ingen uppgift finns om det tar lika lång tid att åka hem igen. Dock är inte dagen slut för det. När kvinnan kommer hem vidtar det obetalda arbetet i hemmet. Från min sida är det inget krav att detta arbete ska betalas med lön, då det är ett gemensamt ansvar att sköta om hem och hushåll. Men ändå. Längre pendlingstid och mer ansvar för hushåll.
Lite längre fram i tidningen står det att läsa att det är svenska kvinnor som kastar mest mat, enligt en nrodisk undersökning. Är du en kvinna boende i Stockholm eller i Småland, och du är i en ålder mellan 30 och 39 år så är du enligt utredningen en riktig matbov. Kan även detta hänga ihop med att kvinnan har mest ansvar för hushållsarbetet? Det är hon som ser vad som behöver rensas ut från skåp, kyl och frys? Är det så konstigt? Det är förmodligen hon som har mest koll!

onsdag 25 september 2013

Vilken vinstlott!

Fredagen den 20 september hade DN ett reportage om en familj, en vanlig familj. Det ovanliga med familjen var dock att de hade haft turen att vinna möjligheten att få köpa ett hus i Upplands Väsby. Jag tycker det är så underbart! Hade de vunnit huset hade det varit som det brukar vara - någon som har turen att vinna. "Plötsligt händer det" låter det från ett spelföretag, och vi alla vet att så kan det vara.
Det som är det fina med familjen som vunnit möjligheten att köpa ett hus, är att detta med tur tar ett steg längre.
Jag tycker det är så kul att det finns chansen att vinna möjligheten att få köpa ett hus här i Upplands Väsby. Det tyder på att det finns ett stort tryck att flytta hit. Att det upplevs som en vinstlott att få denna möjlighet. Detta glädjer mig och min förhoppning är att fler känner det som så - att det är en vinstlott att få flytta till Väsby. Välkomna till Väsby alla ni som drar vinstlotten till möjligheten att få flytta hit, till kommunen Där färgstarka människor möts!

TVs kontaktannonser

Jag förstår att det kan vara mycket svårt att hitta en livspartner pga ett jobb, en livsstil eller av andra orsaker. Därför är det både kul och förutsägbart att TV, på olika kanaler, sänder just program som kan sägas vara en enda stor kontaktannons. Jag tänker främst på Bonde söker fru och Ensam mamma söker. Jag har aldrig sett ett helt program av dessa, och jag har inte emot dem. Vad jag däremot inte förstår är varför man inte samsänder dessa. En bonde som hittar en ensam mamma, eller en ensam mamma som hittar en bonde. För barnen borde detta bli en fullträff. Tänk att få växa upp på landet med närhet till djur och natur och med en vuxen som hela tiden finns på hemmaplan.
kan det bli bättre?

Hedersvåld

Metro den 23 september lyfter fram, återigen, den eviga frågan om hedersvåld, och hederskultur. Detta är en fråga som engagerar och som ska engagera oss alla. Vi har alla ett ansvar för de flickor, pojkar, unga kvinnor och män som utsätts för detta i sina egna hem och familjer. Jag är mycket väl medveten om att detta är en kulturhandling, och kulturhandlingar ska man vårda. Men inte på bekostnad av en ung människas liv och framtid. Att hålla någon inlåst, isolerad från omvärlden för att flickan skulle tas till sitt hemland för att kontrollera hennes oskuld går utanpå mycket av det jag har hört eller på annat sätt fått information om. Här gick samhället in och tvångsomhändertog flickan. Det var väl för väl! Flickan känner trygghet i tvångsomhändertagandet och jag som socialpolitiker som får ta beslut som innebär tvångsomhändertagande skulle aldrig tveka om jag fick en sådan fråga på mitt bord.

Vad är det som är fel?

För ett år sedan uppmärksammades ett fall i Upplands Väsby där två av tre syskon i en familj som var jourplacerade av kommunen blev sexuellt utnyttjade av jourhemspappan. Efter trettio felfria år (i alla fall visste de placerade kommuner ingenting) som jour- och familjehem, gav sig mannen på dessa barn. Naturligtvis blir man som ansvarig politiker och kommun väldigt upprörd över detta och inget krut sparades för att dessa barn skulle få möjlighet att återvinna förtroendet för vuxna personer. Vuxna ska ha omsorg om barn, inte utsätta dem för traumatiska händelser. Dessa barn är numera i en mycket bra miljö och mannen ifråga är fängslad. Vi som är på ett eller annat sätt ansvariga i Väsby har lärt oss mycket och vi har också insett värdet av en mycket mer målmedveten uppföljning av placerade barn.
I samband med allt det som hände runt barnen förra hösten var jag själv med i Riksdagen och fattade beslut om att kommunernas ansvar för placerade barn fick en mycket högre ambitionsnivå. Socialtjänsten tog detta beslut som ett tecken på att det arbete som redan satts igång var i rätt riktining.
Varför skriva om detta nu? Jo, i dagarna har det återigen skrivits om en  person som hade en förtroendefull position gentemot barn, en läkare. Återigen en vuxen som tror sig ha rättigheten att ta ut sina egna behov och önskemål på bekostnad av ett barn. Vad är det som är fel? När ska detta ta slut? Vad ska vi vara uppmärksamma på?

Mode i fängelset

I söndags morse var jag uppe tidigt. Det blir så när man bokar tvättstugan från kl 7 en söndagsmorgon. Jag lovar - det är inte ofta det händer, men ibland måste man överraska även sig själv.
Det är dock rätt trevligt att få möjlighet att sitta på hela ryggen och lyssna på morgonradion. Söndagarna bjuder på många bra program - Mifforadion, Stil och God morgon världen. man kan ligga länge och dra sig om man inte behöver upp till tvättstugan då och då.
I söndags handlade programmet Stil om fängelsekläder. Intressant. Hade inte ens tänkt tanken att detta kunde vara ett ämne för detta program. Det är dock bra att då och då få sina ev. fördomar på skam. Det hela rörde sig om kläderna för de intagna på landets två kvinnofängelser, och då främst Hinseberg.
Kriminalvården har eller hade en person som hade insett att de intagna kvinnornas kläder inte var speciellt roliga och attraktiva. Med tanken på barn och andra anhöriga som besökte dem och för den allmänna självkänslans skull anordnandes en designtävling för att ta fram en kollektion.
Man kan ju bara ana de medverkande designernas kreativitet, när det gäller att ta fram en kollektion som skulle vara något så när neutrala i färg, vara sköna att ha på sig samt vara så befriade från allt som skulle kunna användas till rymning eller någon form av självskada.
Det bästa, förutom att de nya kläderna lyste upp tillvaron, i all fall mer än de tidigare kläderna var att de kvinnor som bidrag till att sy dessa kläder på anstalten fick ett intyg och diplom på att hon har fått en utbildning så att hon efter avslutad tid på anstalten kunde få en större möjlighet att klara sig utanför murarna. Jag tycker att detta program var en fin start på en annars väldigt bra dag.Och det hela började med en person som hade en förmåga att känna empati. Tänk så det kan gå!

tisdag 24 september 2013

Viktiga kontakter

En vanlig kväll i ett regntungt Upplands Väsby. Några samlas på krogen, andra runt boulebanan och några är parkerade framför TV:n. Alla har vi våra rutiner och preferenser. Detta kan ske en vanlig kväll i Väsby, men måndagskvällen var ingen vanlig kväll. För oss förtroendevalda i kommunfullmäktige var det en vanlig kväll såtillvida att under fullmäktige har vi våra särskilda plaster och vi vet hur det går till att genomföra ett fullmäktige.
Det som var väldigt ovanligt denna kväll var mängden väsbybor som hade tagit sig ur sin bekvämlighetszon för att träffa oss fullmäktigeledamöter. Tre stycken fanns på plats för att presentera sitt eget medborgarförslag, vilket är mycket kul. Andra fanns på plats för att få svar på sina sedan tidigare inlämnade medborgarförslag, ett större antal personer fanns på plats för att demonstrera. Det var inte som en vanlig fullmäktigekväll, då platserna för allmänheten brukar gapa tomma. Vad det den varma och långa sommaren som lockat så många människor? Kanske det, men det som nog var mest intressant var möjligheten att få se Allians för Väsby tillplattade. Det var nog många som gärna ville ha detta på näthinnan. Jag tror att de som hade detta som uppsåt blev rätt besvikna. Vid ett tillfälle yttrades det från oppositionen en fråga som tydde på att den personen inte har förstått att vi inom Alliansen pratar med varandra innan vi lämnar ett gemensamt budskap. Detta får mig att tänka tanken - hur jobbar ni? Ska ni inom oppositionen söka mandat tillsammans, eller tror S att de ensamma ska komma till makten? jag hoppas att Allians för Väsbys samarbete kan få människor att se att vi åstadkommer resultat tillsammans tack vare samarbete, inte trots detta.
Vi har många tuffa frågor att ta ställning till, men det som gör oss starka är vår gemensamma vilja att fortsätta förändringen av Väsby, till väsbybornas nytta. Till skillnad från oppositionen ser vi att vårt arbete gör nytta, och de priser kommunen vinner inte vinns för att vi har tur, utan för att den kommunala ledningen har en vilja att åstadkomma förändring. En förändring som både syns och märks!

söndag 22 september 2013

Åt en dessa mina minsta...

Det kan vara riskabelt att visa att man har någon form av bibelkunskap i tider som dessa, 
men jag tycker det passar bra att säga "åt en av dessa mina minsta" när nu det har blivit bestämt 
att alla kommuner, utan undantag, ska få möjligheten att ta emot ensamkommande flyktingbarn och 
dito ungdomar. Upplands Väsby har gjort detta under en längre tid, och visst kan det vara förenat med  
utmaningar, men vilka ungdomar ger inte de vuxna utmaningar? Ett stort GRATTIS till er i kommuner 
som inte tidigare hahr tagit vara på denna möjlighet.
http://www.dagen.se/nyheter/krav-pa-kommuner-att-ta-emot-ensamkommande-barn/

En goody-bag till de 100 första!

Upplands Väsby kommun har återigen anordnat en ungdomsmässa, fast denna gång både för killar och tjejer. Bra drag! Vilket drag! Fullt med ungdomar som ville ta del av det som erbjöds i form av ungdomsmottagning, RFSU, UNF, Polisen, brandkåren, Väsby mot våld, inspelningsmöjligheter i en studie och uppträdanden av andra ungdomar. De 100 första fick varsin goody-bag, och jag tror nog att de flesta av dessa var kvar hela tiden. Hoppas att Väsby Warriors, laget som spelar amerikansk fotboll fick nya kontakter liksom Antivåldsteamet från Södersjukhuset. Jag fick pröva på att "hjälpa Charlie", men hade han varit en riktig person hade han nog varit avliden efter min behandling. Men man lär sig - det är väl bl a vad livet går ut på. Tack alla underbara människor som jobbar med ungdomarna i Väsby!

Läkerol arena med en uns gevaliakaffe

Har du varit med på mörkerkörning i Gävle någon gång? Jag har nu i alla fall debuterat. Att tillsammans med 48 andra veteranbilsekipage åka kors och tvärs genom Gävle med omnejd är en upplevelse. Att svara på svåra frågor om Gävle är en annan sorts upplevelse. Vet du varför det finns åtta gropar längst ner på Mackmyras whiskeyflaskor? Det visste inte jag heller förrän det var dags för att få svaren på dessa frågor. Det var åtta grundare till Mackmyras destilleri, därav åtta gropar. Trevlig var det och Volvo Duett årsmodell 1955 pinnande på bland både svenska och utländska veteranbilar. Fick också veta till vad det gamla värmekraftverket används. Vet du?

Oktoberfest - redan i september!

Det politiska uppdraget är väldigt varierande. Från möten med allahanda syften och med många olika antal mötesdeltagare, till att förbereda brandtalen i fullmäktige, sitta och ta beslut om barns och vuxnas väl och ve, till att bli inbjuden till mingelfest inför stundande oktoberfest. Dagens slutade dock som jag ville att den skulle sluta - besök av högklacksförsedda (se tidigare blogginlägg) Penilla Gunther. Tack för att du ville spendera några timmar hos oss i Väsby. Det betydde mycket!

Inga höga klackar

Dagen gick i låga klackar. Efter en lång dag tillsammans med riksdagsledamöter som är vana att gå på höga klackar inne i city med alla dessa kullerstenar var det skönt att ha en låång planeringsdag sittandes med social- och äldrenämndens tjänstemän. Vi pratade mycket om vad som nu står på tur att prioriteras - anhörigstöd till alla inom verksamhetsområdet, inte bara anhöriga till äldre utan till personer med funktionsnedsättning och inom familje- och individomsorgen. Vi diskuterade hur läget är inom Väsby Stöd, dvs de som har till daglig uppgift att ta hand om personer med funktionsnedsättning. Vi har ju ett mål att bli Sveriges bästa LSS-kommun. Jag är mycket medveten om att vi har fortfarande en väg att vandra, men målet finns. Det nya vård- och omsorgsboendet var också uppe på agendan, samt många många fler frågor. Att det finns så många stenar att vända på så att vi tillsammans kan arbeta för att ge Väsbys befolkning god uppväxt- och levnadsvillkor. Det är helt underbart. Det är hysteriskt roligt att få leda denna verksamheten så att vi alla får möjlighet till ett bra liv! Det önskar jag alla! Inte minst barnen.

Viktigast en vanlig tisdag!?

En vanlig tisdag i september 2013 - vad kan den innehålla? Vad är viktigast? Inte vet jag för alla andra, men för mig var samtalet om hur vi i Upplands Väsby kommun ska strukturera upp allt arbete som sker runtomkring barn och ungdomar, det viktigaste. Att få sitta ner i lugn och ro tillsammans med en av de viktigaste cheferna i kommunen och få föra ett samtal om det viktiga arbetet runt barn och ungdomar, var en bra början. Jag tycker det är mycket bra att vi nu får till ett bra samarbete mellan nämnder och kontor genom den politiska styrgruppen som ska jobba på tvärs genom nämnderna.
Från detta viktiga samtal till en härlig stund med seniorer som tillsammans med kommunen ska få till ytterligare en seniordag, eller som vi nu ska kalla det - Seniormässa. Temat blir Kultur & Fritid för seniorer. Vilket engagemang och vilka kontaktytor som kom upp till ytan. Den 27 februari är det så dags för denna tilldragelse.
Eftermiddagen var vikt åt Riksdagens högtidliga öppnande med gudstjänst, Riksdagen och Operan. Viktigt och kul, men det är skönt att veta att det som kommer att bli ihågkommet är just samtalet om hur vi bäst får till det runt väsby barn och ungdomar.

Medborgardialog

Något som jag är mycket engagerad i är Medborgardialog. Att ha dialoger med medborgarna i olika ämnen, främst planfrågor, är numera en väl etablerad form av kontakt mellan medborgare och kommun. Jag vet att det kan vara svårt att komma igång, men jag vill uppmana alla som sitter i någon form av kommunledning att ta till sig detta budskap. I Väsby har vi jobbat fram en stor och innehållsrik verktygslåda  där varje verktyg är specialutformat till de olika formerna av dialoger. Det senaste tillskottet är "medborgarbudget" som vi nu ska genomföra för andra året i rad. Det första exemplet på medborgarbudget är Parkourbanan som finns centralt placerad och där ungdomar varit med att ta fram förslaget som sedan röstades fram. Att gå från en skiss på ett papper via omröstning till att kunna invigningshoppa, under loppet av fyra månader tycker jag är godkänt.

Upplands Väsby aktiverar!

Jag har inte någon färsk uppdatering hur det går till i andra kommuner, då jag är fullt sysselsatt i Väsby. Men frågan är om det finns någon kommun där invånarna själva är så engagerade i sin hembygd. Söndagen den 15 september var det åter dags för den numera årliga Fysingedagen. Fysingen är en sjö som vi delar med Sigtuna kommunen, och runt denna sjö finns det mycket att se.
Efter att ha bott i kommunen sedan hösten 1997 var det så dags att se vad för slott Skånelaholms slott är. Det visade sig från sin allra bästa sida. Efter ett varmt välkomnande av en äppelmustsäljande  herre, var det så dags att stiga in i detta rosaputsade 1600-talsslott. Bara någon mil hemifrån fick jag mig en historielektion som lär leva kvar länge. Den röda tråden har genom alla ägarfamiljer har varit att man startat upp med en stor mängd pengar som sedan bl.a. satsats på detta slott. Pengarna har sedan, på olika sätt försvunnit, och då har det varit dags för nästa ägare med andra pengar. Det är väl så det går till än idag! Svenska Vitterhetsakademien som äger slottet idag gör en insats för oss i trakten idag genom att äga och visa upp huset för oss lokala boenden. Det är inte bara en bygd för vikingar, utan även för slottsherrar, skeppsbroadel, tobaksmiljardärer från Gävle och institutioner. Vi väsby- och sigtunabor kan också känna att vi är en del av historien.

Kungakonsert

Att jag, 40 år senare, skulle få sitta med på en konsert med anledning av kungens lika långa tid i ämbetet, hade jag väl inte trott. När jag som tioåring följde de två drama som utspelade sig under tidig höst 1973. Att det samtidigt pågick ett riksdagsval var totalt ointressant.
De två drama som utspelade sig samtidigt, eller i alla fall nästan, var bankrånet på Norrmalmstorg och att kungen, Gustav VI Adolf var döende, var mer dramaturgiskt riktigt för en tio-åring.
Vi vet alla hur alla dessa draman har slutat, eller hur det har blivit hittills.
Konserten på Stockholms Konserthus den 14  september var, hur som helst, något som jag nog kommer att minnas de kommande 40 åren. Var det musiken, de uppklädda gästerna, artisterna, stämningen, de goda vännerna som jag fick möta, eller varför ska man komma ihåg en händelse av detta slag? Ja, det får väl framtiden utvisa!

Två mandatperioder och en flytt

För en vecka sedan var det exakt ett år kvar till valen i september 2014. Jag har haft förmånen att i snart två mandatperioder få sitta i kommunledningen som en jämbördig part tillsammans med övriga allianspartier i Upplands Väsby. Under denna tid har vi uträttad en hel del och senast häromdagen fick jag ett tydligt kvitto på detta när en för mig okänd person berättade om det han känner och ser har hänt de senaste åren. Han jobbar i kommunen, men bor någon annanstans. Att människor kommer längre och längre bort från ett samhälle ingen egentligen fick sticka ut, och den mentala gråa filten var närvarande är för mig ett kvitto på att det som ändå hänt i Väsby har varit något som uppskattas. Säker kan, och ska man dock inte vara. Det är då som man lätt kan tappa fotfästet. Min utgångspunkt är att jag är förtroendevald av ett antal väsbybor, och detta manar till att stå på ta, men ändå ha klackarna i marken, för det kan blåsa rejält. Hur var det med flytten? En flytt på sju år är något unikt. Under alla mina år inom näringslivet har det skett flyttar någon gång per år, men nu flyttar hela kommunledningen in i Messingenhuset. Detta medverkar till att vi kommer att vara än mer tillgängliga, så det är bara att knacka på, om dörren inte står öppen.