Nu stiger EU-temperaturen

Härligt med en valrörelse framför oss. Nu gäller det att få våra egna att gå och rösta och få med sig sju andra också. Då ska vi klara ett mandat. Men förstås hoppas vi på ett ännu bättre resultat. Det är viktigt inför nästa valrörelse!


Det känns att temperaturen sakta börjar stiga från att ha varit iskallt. Vårt valmanifest är gediget och följer upp miljöfrågorna på ett utmärkt sätt, ett arbete som vi i mycket har Anders Wijkman att tacka för.


Som ordförande för Kristdemokratiska Kvinnoförbundet hade jag förmånen att vara med på den europeiska valupptakten för oss alla partier som ingår i EPP-gruppen, den största partigrupperingen i EU-parlamentet. EPP-women är en viktig del i denna viktiga partigruppering. Det var mäktigt att vara med i Warszawa i slutet av april och se vilken stor gemenskap vi är med i. Och att det svenska deltagandet är viktigt. Vi kan bidra med något i det stora gemensamma EU-bygget. Nu när Tjeckien också sagt ja till en starkare beslutskraft på EU-nivå finns förutsättningar för att vi kan vara en ännu viktigare part på den stora internationella arenan. För dig som vill


Men allt avgörs vid valurnorna den 7 juni då miljoner enskilda i de 27 medlemsstaterna lägger sin röst. I min vallokal i Bollstanäs, Upplands Väsby, som på tusentals andra vallokaler runt om i Europa, utövas just den dagen den enskildes rätt att välja och påverka utvecklingen av Europa. En ännu starkare ställning för en politik byggd på den kristna etiken och västerländsk humanism är vad jag kommer att jobba för nu i valrörelsen.

Bra att Mukwege fick Vitsippspriset

Idag lämnade Kristdemokraterna Kvinnoförbundet genom vice ordförande, EU-kandidaten Adina Trunk, över Vitsippspriset till Dr Denis Mukwege från Kongo. Det är ett mycket bra val. Under den ofta glömda och långa och svåra konflikten i östra Kongo har han stått för ljuset för många kvinnor. Han har opererat tusentals kvinnor som fått sina underliv förstörda på grund av de systematiska våldtäkter som följer i krigets spår. I Kongo, där kampen om råvaror är hård, där militärer och olika gerillagrupper strider, förtrampas mänskliga rättigheter. Och det är alltid kvinnor och barn som drabbas värst. Man räknar med att omkring fem miljoner människor har dött i denna konflikt som vi inte hör så mycket om. Tiotusentals kvinnor har systematiskt våldtagits, blivit en bricka i ett maktspel.

I detta helvete har Dr Denis Mukwege varit en hjälte och kunnat tända ett litet hopp hos många kvinnor. I många år har han på missionssjukhuset Panzi i Bukavu, jobbat i det tysta med stöd från enskilda givare, församlingar, Läkarmissionen och PMU InterLife(Pingstmissionen). Nu har han uppmärksammats av både FN och EU och nyligen fick han ta emot Olof Palmepriset. Han har också utsetts till Årets Afrikan. All heder till honom. Det var en ära att få ge honom Vitsippspriset.

Du som vill veta mer om detta fantastiska arbete kan köpa Birger Thuresons bok "De glömda kvinnornas röst" (Libris) som släpptes idag.

Hemtjänsten i fokus

Den socialdemokratiskt ledda oppositionen i Upplands Väsby har nu en tuff tid framför sig.

Under måndagens fullmäktige uttryckte de sig, med oppositionsrådet i spetsen, att de inte kunde utesluta oegentligheter från kommunens viktiga samarbetspartners, som utför hemtjänst åt de väsbybor som fått sådan beviljad. Fokus var (naturligtvis!) på de externa utförarna.

Bakgrunden till det hela är ett stort underskott i årsbokslutet med anledning av tillkomsten av många fler timmar än vad som var budgeterat. Detta uppmärksammades i slutet av förra året då också nämnden med mig som ordförande gav i uppdrag att genomföra en revision och handlingsplan som har presenterats.
Tjänstemän som nu jobbat med detta har kommit fram till att det är helt och hållet kommunens bristande kontroll och rutiner som orsakat det hela. Detta har också en enig nämnd ställt sig bakom.

Innan oppostionen tagit reda på fakta så misstänkliggör de alltså våra viktiga leverantörer av hemtjänst, och nu ska det bli spännande att följa fortsättningen.

Jag återkommer med rapport!

Återigen - det politiska livet är spännande!

Spännande helg

Den gångna helgen var en helg utöver det vanliga. Resan till Kristdemokratiska Kvinnoförbundets årskonferens var lite mer spännande än det brukar vara. Att vara nominerad till förbundets ordförande är något stort. Många tankar och känslor fanns på plats samtidigt. Ska jag fixa detta? Hur mycket annorlunda kommer vardagen att bli? Finns det någon vardag kvar?

Nu sitter jag här med ett uppdrag som jag är mycket stolt över och som jag ska förvalta på bästa sätt. Något som jag vet är att detta uppdrag är inget som jag kommer att ro iland på egen hand, utan jag kommer även i fortsättningen vilja vara det ”samarbetsgeni” (citat från moderatkollega i Upplands Väsby) som jag alltid har varit.

Nu ramlar pressmeddelandena in, inbjudningar till det ena och det andra börjar landa, och många hör av sig med gratulationer. Det ska vara kul att syssla med politik, och detta är något som jag upplever just nu.

Den som har roligast vinner! Det var en devis vi i Alliansen hade i Upplands Väsby när vi lyckades peta bort sossarna från den makt de så länge prenumererat på i vår kommun. Nu andas vi lättare i Väsby. Vi ska fortsätta jobba och ha roligt och se till att vi vinner både lokalt, regionalt och riks 2010.

H.E.A.T men inte längre

Som kommunalråd i Upplands Väsby hade jag så gärna skickat våra grabbar som har sina rötter i vår kommun, H.E.A.T till Moskva. Men vi har nog sett början till något stort som uppföljare till förebilderna i Europe.

Kommunen har spänt upp banderoller vid infarten till Upplands Väsby; Välkommen H.E.A.T - väldigt fyndigt av vår nye kommunikationschef. Vi behöver fler barnfamiljer hit till kommunen. Och nu när Alliansen äntligen tog makten i valet 2006, har det hänt mycket i kommunen. Nu satsar vi för fullt med ny bad och simanläggning, nytt gymnasium, flera spännande bostadprojekt. Så välkommen H.E.A.T!

100 rosor till lika många väsbykvinnor

Söndag morgon, upp och iväg till jobbet. Det var tur att det fanns tre andra allianskvinnor som väntade. Vi fyra, styrgruppen för Allianskvinnor i Väsby, ville återigen gratulera andra väsbykvinnor till att vara just kvinna på den Internationalla Kvinnodagen. Det vore ändå roligare om vi tog mod till oss varje dag och gratulerade varandra till att vara kvinna och man, men nu är det ju inte så. Vi får passa på att göra en punktinsats den 8 mars, och det är kul det.

90 förvånade ansikten och 10 ansikten som redan visste vad det rörde sig om möttes oss igår. Summan var i alla fall 100 kvinnor som efter detta gratulerande gick ifrån centrum med ett leende på läpparna. Det är kul att få göra kvinnor glada.

Varför så svårt att bli svensk?

Just nu pågår en artikelserie i DN skriven av den prisbelönte journalisten Marciej Zaremba, I väntan på Sverige. Gå in på DN och läs den. Vi har en hel industri kring invandring och integration. Ett helt statligt verk och massor av integrationstjänstepersoner och massor av lärare och företag som anordnar SFI-kurser. Till vilken nytta?

Zaremba börjar med ett exempel. En klinik i Storuman fick inte tag på läkare utan kollar med Migrationsverket. En läkare på flykt från Irak anländer.

"Allt verkar upplagt för ett lyckligt möte, skriver Zaremba. Över tre tusen tjänstemän i kommunerna står beredda att underlätta dr Issas möte med dr Wigren, 181400 statliga konror finns öronmärkta för hans skull, det finns ett departement och tre statliga verk som bara tänker på hur han snarast skall få ett arbete, ty det är arbetslinjen som gäller. Vad kan man mera begära?
Facit: arton månader senare sitter dr Issa, otålig över att SFI-kursen (svenska för invandrare) är så långsam, i en tegelröd byggnad i Kristianstad."

Zarembas tankeväckande reportageserie försöker förstå: Är det svenskars rasism som gör det svårt för invandrade att ta sig fram i Sverige, vilket många hävdat, eller kan det vara något annat? Försvåras integrationen av att främlingar har för mycket osund kultur med sig - medan allt är sunt och vidsynt i vår egen? Och vad menar vi egentligen med medborgarskapet?

Otroligt tankeväckande reportageserie som kan få oss ute i kommunerna att kanske fundera i nya banor.