lördag 15 maj 2010
För gammal - för att adoptera
Återigen har jag blivit kontaktad av ett par som där de bor idag har fått kalla handen av några socialnämndspolitiker som inte vågar trotsa, min tolkning, Socialstyrelsens rekommendationer gällande ålder på den eller de som vill adoptera. Varför denna stelbenta tolkning att en viss uppnådd biologisk ålder ska diskvalifiera en sökande? Ena dagen är man ok som adoptant och den andra dagen, när man passerat ett magiskt åldersstreck, 42 år, så är man inte längre tillräknelig som förälder. Varför har åldern blivit så betydelsefull i förhållande till andra faktorer såsom boende, nätverk, ekonomi eller hälsa? Är familjerättsnämnden i Sigtuna, Sollentuna och Upplands Väsby den enda nämnden som försöker vara realistiska i förhållande till ålder?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med! Kan de överklaga? Känner själv ett par som ville adoptera, hade till och med ett barn (kvinnans systers barn) som de skulle adoptera, men tydligen var mannen för gammal vid tillfället (minns tyvärr inte hur gammal). Jag vet att de är ledsna, de kunde ju inte få egna barn. När det verkar som fel beslut har fattats, vad kan man göra?
SvaraRaderaHelt överens!
SvaraRaderaVilka tråkmånsar har kommit med denna idiotiska gräns? Följ den biologiska klockan istället. Och ha övergångsregler, dvs är man 42 när man får första barnet (nyfödd) skulle man kunna adoptera ett 10årsbarn utan problem när man är 52 etc.
P-piller och andra preventivmedel har gett oss en artificiell syn på föräldraskap. Jag kände mig mycket gammal när som 24-åring fick mitt första barn. Alla mina kompisar hade redan barn då. När jag fick mitt sista barb var jag 41 år gammal och kände jag mig definitivt inte för gammal. Har aldrig förstått varför man gör problem av saker som inte är problematiska. Nog finns det viktigare kriterier än kronologisk ålder när det gäller att adoptera.
Agneta Lindskog, KD