Kvinnofällan slår igen!

Här kommer min förbundskrönika i tidningen Kristdemokraten från vecka 22.


Kvinnofällan slår igen!

Ibland kan jag få frågan om vilket ord som jag tycker minst om eller ännu starkare avskyr eller hatar. Detta brukar jag ha svårt med då jag inte har mina antenner riktade åt hållet att inte tycka om eller att hata något. Nu har jag dock ett svar på om någon skulle fråga mig detsamma. I debatten är det främst mot oss Kristdemokrater som detta ord används, och det som fick även mitt adrenalin att rinna till var under gångna söndagens Agenda på SVT. Karin Hübinette, som jag vanligtvis tycker är en balanserad person, använde detta ord som tillhygge mot Göran Hägglund vid ett flertal tillfällen. Statistiken säger att det är fler flickor än pojkar som blir behöriga till gymnasiet, fler unga kvinnor än män går vidare till högre studier och numera har kvinnorna gått om männen i löneligan inom den statliga förvaltningen, men ändå så tror svenska folket att kvinnor är dumma och lättlurade. Det är precis som att vi kvinnor skulle drabbas av en hjärnsmälta så fort som vi blir fruar/sambos och sedan också ev. mammor. Det måste vara något vid familjebildningen som gör oss helt viljelösa och helt utan egen kraft. Det måste väl vara så eftersom respekterade journalister av alla kategorier använder sig av detta ord ohämmat. Jag hoppas att någon hjärnprofessor kan hjälpa mig och oss kvinnor med forsning runt detta. Utan spaning, ingen aning.
Det ord som jag helst inte vill uttala stavas ändå kvinnofälla. Jag har försökt rannsaka mig själv och tittat närmare på kvinnor i olika åldrar som finns runtomkring mig och jämfört dem både innan och efter familjebildning. Några särskilda studieobjekt finns på väldigt nära håll i Förbundsstyrelsen. Jag har inte upptäckt någon minskning i hjärnkapacitet, i viljan att fortsätta förvärvsarbete, i omsorgen om familj och barn eller i engagemanget för andra utanför hemmets fyra väggar. För säkerhets skull, eftersom det säkert är många kvinnor som läser denna krönika så upprepar jag - ingen förändring!
Ingen intellektuell förändring som gör att dessa kvinnor, inkl mig själv, skulle bli lurade av våra män och barn att som ett viljelöst mähä gå in i en kvinnofälla och både höra och känna hemmets ytterdörr slå igen, bong, för att inte öppnas förrän det är dags att återinträda i de sociala sammanhang vi blir lurade att inte delta i innan fällan slog igen.
Jag dristade mig till att titta i Wikipedia, uppslagsboken på nätet, och sökte på ordet jag helst inte vill uttala. På samma sida som jag hittade mitt ord fanns det även lite att läsa om vårdnadsbidraget. Inte ens här går man fri! Vad sa då Wikipedia om kvinnofälla?
Kort sagt så skulle en kvinnofälla vara något som cementerar könsroller trots en könsneutral lagstiftning. Vidare fortsätter texten att vårdnadsbidraget i praktiken skulle uppmuntra hemmafrurollen och styra bort kvinnor från karriär och yrkesliv…
Några rader om vårdnadsbidraget vill jag dock inte undanhålla er
“...mot vilket motståndarna invänder att det är just en klassisk kvinnofälla: den redan rådande ojämställda familjetraditionen i samhället gör att fler kvinnor kommer att använda sig av bidraget, vilket i sin tur förstärker ojämställdheten, och leder in i en ond cirkel genom vilken kvinnor fjärmas från arbetsmarknaden”.
Vi kvinnor skulle fjärmas från arbetsmarknaden på grund av eller tack vare vårdnadsbidraget. Ordet fjärma innebär för mig att någon annan gör något aktivt för att hindra någon annan. Där slog hemmets dörr igen med ett ännu större BONG.
Oavsett hårfärg så kan vi kvinnor inte luras in i någon fälla.