Just nu pågår en artikelserie i DN skriven av den prisbelönte journalisten Marciej Zaremba, I väntan på Sverige. Gå in på DN och läs den. Vi har en hel industri kring invandring och integration. Ett helt statligt verk och massor av integrationstjänstepersoner och massor av lärare och företag som anordnar SFI-kurser. Till vilken nytta?
Zaremba börjar med ett exempel. En klinik i Storuman fick inte tag på läkare utan kollar med Migrationsverket. En läkare på flykt från Irak anländer.
"Allt verkar upplagt för ett lyckligt möte, skriver Zaremba. Över tre tusen tjänstemän i kommunerna står beredda att underlätta dr Issas möte med dr Wigren, 181400 statliga konror finns öronmärkta för hans skull, det finns ett departement och tre statliga verk som bara tänker på hur han snarast skall få ett arbete, ty det är arbetslinjen som gäller. Vad kan man mera begära?
Facit: arton månader senare sitter dr Issa, otålig över att SFI-kursen (svenska för invandrare) är så långsam, i en tegelröd byggnad i Kristianstad."
Zarembas tankeväckande reportageserie försöker förstå: Är det svenskars rasism som gör det svårt för invandrade att ta sig fram i Sverige, vilket många hävdat, eller kan det vara något annat? Försvåras integrationen av att främlingar har för mycket osund kultur med sig - medan allt är sunt och vidsynt i vår egen? Och vad menar vi egentligen med medborgarskapet?
Otroligt tankeväckande reportageserie som kan få oss ute i kommunerna att kanske fundera i nya banor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar