Som socialpolitiker i en kommun undrar jag ibland om man gör någon skillnad. Kvittar det om vi finns eller är det ändå omständigheterna eller lagstiftning som gör jobbet? Jag har inget svar på frågan, men igår fick jag en upplevelse som nog kommer att vara kvar en lång stund framöver. Jag fick nämligen förmånen att träffa en av dessa ungdomar som jag varit med och beslutat om ett antal insatser under de senaste 4-5 åren.
Det har varit struligt i hemmet och sedan har det resulterat i missbruk. Nu, efter många års tillsyn och behandling är det äntligen dags att börja det vuxna livet på egen hand. I denna persons liv kommer fredagen denna vecka att betyda mycket. Äntligen vuxen och fri från insatser från kommunen. Att möta världen utanför familje- och behandlingshem måste vara både skrämmande och naturligt för denna 23-åriga person. Tänk att jag har fått vara med och sett till så att denna person har fått ett liv på egen hand.
Jag hoppas att gåvan från kommunen i form av ett startbidrag till den egna lägenheten kommer väl till pass. Jag önskar personen ifråga all lycka och välgång i det nya vuxenlivet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar