Att jag, 40 år senare, skulle få sitta med på en konsert med anledning av kungens lika långa tid i ämbetet, hade jag väl inte trott. När jag som tioåring följde de två drama som utspelade sig under tidig höst 1973. Att det samtidigt pågick ett riksdagsval var totalt ointressant.
De två drama som utspelade sig samtidigt, eller i alla fall nästan, var bankrånet på Norrmalmstorg och att kungen, Gustav VI Adolf var döende, var mer dramaturgiskt riktigt för en tio-åring.
Vi vet alla hur alla dessa draman har slutat, eller hur det har blivit hittills.
Konserten på Stockholms Konserthus den 14 september var, hur som helst, något som jag nog kommer att minnas de kommande 40 åren. Var det musiken, de uppklädda gästerna, artisterna, stämningen, de goda vännerna som jag fick möta, eller varför ska man komma ihåg en händelse av detta slag? Ja, det får väl framtiden utvisa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar