För ett år sedan uppmärksammades ett fall i Upplands Väsby där två av tre syskon i en familj som var jourplacerade av kommunen blev sexuellt utnyttjade av jourhemspappan. Efter trettio felfria år (i alla fall visste de placerade kommuner ingenting) som jour- och familjehem, gav sig mannen på dessa barn. Naturligtvis blir man som ansvarig politiker och kommun väldigt upprörd över detta och inget krut sparades för att dessa barn skulle få möjlighet att återvinna förtroendet för vuxna personer. Vuxna ska ha omsorg om barn, inte utsätta dem för traumatiska händelser. Dessa barn är numera i en mycket bra miljö och mannen ifråga är fängslad. Vi som är på ett eller annat sätt ansvariga i Väsby har lärt oss mycket och vi har också insett värdet av en mycket mer målmedveten uppföljning av placerade barn.
I samband med allt det som hände runt barnen förra hösten var jag själv med i Riksdagen och fattade beslut om att kommunernas ansvar för placerade barn fick en mycket högre ambitionsnivå. Socialtjänsten tog detta beslut som ett tecken på att det arbete som redan satts igång var i rätt riktining.
Varför skriva om detta nu? Jo, i dagarna har det återigen skrivits om en person som hade en förtroendefull position gentemot barn, en läkare. Återigen en vuxen som tror sig ha rättigheten att ta ut sina egna behov och önskemål på bekostnad av ett barn. Vad är det som är fel? När ska detta ta slut? Vad ska vi vara uppmärksamma på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar