Väsby Paradise är åter på plats!

För knappt fyra år sedan hade jag förmånen att tillsammans med dåvarande Social- och äldrenämnden lansera Väsby Paradise. Vi var mycket stolta över att kunna erbjuda våra äldre en korttidsvistesle utomlands via ett svenskt företag på spanska solkusten. Det kändes som att nu hade vi verkligen något riktigt bra att kunna erbjuda de som behöver få miljöombyte.
Tyvärr så gick det företagets lufttransportleverantöt i konkurs och det hela rann ut i medelhavssanden. Sedan detta inträffade under 2008 har jag väntat på det lämpliga tillfället att återigen få möjlighet att kunna ha Väsby Paradise i utbudsportföljen. Tack vare Maria Larsson och Acko Ankarberg och LOV (Lagen om valfrihetssystem) kunde vi idag i den nuvarande Social- och äldrenämnden, besluta om att anta en leverantör som nappat på vårt förfrågningsunderlag och som vi nu tycker håller den kvalitet som vi kräver. Nu är det åter dags för väsbyseniorerna (och andra som får korttidsvistelse) att få möjlighet till någon eller några veckors skön vistelse med miljöombyte på Lanzarote. Det är vid sådana här tillfällen det känns extra trevligt att vara kommunpolitiker. Det man beslutar i sammanträdesrummet får direkt verkan ute i verksamheten! Detta är vid sådana tillfällen som batterierna åter laddas och energin finns bakom alla ord och fraser.

Utredningsuppdrag: Parboendegaranti

I dagens Aftonbladet uppmärksammas återigen frågan om äldres både behov och önskan att få tillsammans även då någon av dem behöver bo på ett vård- och omsorgsboende. Då en sådan situation kommer till pressens kännedom är det oftast så att den i relationen som inte behöver hjälp inte får bo tillsammans med makan/maken. Detta är en fråga som med rätta engagerar många människor. De som någon gång har varit med om eller blivit delaktig i en sådan situation kan vittna om både frustration och besvikelse.
I det fallet som togs upp idag är det ett par i Varberg som fått Förvaltningsdomstolens utslag att de ska få bo ihop. Här har kommunen, enligt artikeln, inte verkställt beslutet enligt domstolens utslag. Mannen ifråga hade fått erbjudande om en bostad en bra bit bort från hustrun fast i samma hus.
Detta är en fråga om att se de människor i vårt samhälle som behöver samhällets stöd allra mest. Här ska kommun och andra inblandade göra allt vad som kan tänkas behöva göras för att ge dessa oftast äldre människor ett värdigt slut.
Trots detta så är det ett antal frågor som behöver besvaras då kommunerna inte har möjlighet att ge enskilda invånare stöd och hjälp utan stöd i lagstiftning såsom ex vis Socialtjänstlagen. Frågor som kan uppkomma är bl a vem som har ansvar för att den friske makan får ett nytt boende efter ett ev dödsfall av den sjuke maken? Har man sålt eller på annat sätt lämnat en tidigare bostad kan det bli problem att hitta en ny bostad. En annan fråga är vem som ska betala platsen för den friske under tiden man bor på boendet? En plats på ett boende kostar skattebetalarna mellan 5 och 800 000 kronor per år. Jag vill inte problematisera, men vill å andra sidan inte negligera de frågor som kan bli aktuella.
Under morgondagens nämndsammanträde med Social- och äldrenämnden i Upplands Väsby kommer den styrande Allians för Väsby, med mig som ordförande, att lämna över ett uppdrag till aktuella yjänstemän att utreda frågan om parboendegaranti. Under hösten återkommer man till nämnden med ett besked. Då får vi möjlighet att ta ytterligare ställningstagande i denna mycket viktiga fråga.

Klimatavtal mellan kommun och företag

En kommun med höga miljöambitioner kan inte göra arbetet på egen hand. Detta har Upplands Väsby Kommun förstått och på olika sätt gjort det lokala näringslivet delaktigt i arbete. Ett sätt är att tillsammans med företag skriva klimatavtal. Avtal som förbinder både kommunen och företaget att arbeta för ett bättre klimat. Detta har blivit något som månfa företag nu ställer upp på och vill delta i. Ett tips för dig som vill göra något mer åt miljö- och klimatfrågorna än bara prata.
Kolla via länken.

http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/upplands_vasby_kommun/tag/klimatavtal

Kvinnor startar företag i Upplands Väsby

Nu har det presenterats siffror som är mycket roliga att läsa gällande kvinnor som företagare. Stockholms län uppvisar en av rikets kraftigaste ökningar av kvinnornas företagsamhet och i topp ligger Upplands Väsby.
Antalet nyföretagsamma kvinnor är rekordstort. Inte någon gång tidigare har så många nya kvinnor sökt sig till företagandet. Antalet nyföretagsamma kvinnor per 1000 invånare uppgick till 12,8%. En mycket trolig anledning till detta är införandet av Lagen om valfrihetssytem, LOV. Denna lag har haft stor betydelse, inte bara för kunderna som få en mångfald av exvis hemtjänstleverantörer att välja mellan utan även medarbeter har fått en större arbetsmarknad. Till detta kommer nu också att personer med företagardrömmar nu fått en större chans att starta företag. Det gäller i hög grad småföretag utan några större investeringskrav. Detta passar kvinnor som gärna tar det säkra före det osäkra och börjar i en liten skala, för att växa med försiktighet.
I Väsby är totalt 3 077 personer, dvs 10,5% av befolkningen i arbetsför ålder företagsam. I förhållande till 2009 är det en ökning med 2,6%. Bland kvinnorna är dock ökningen 7,2%.
Detta är både roligt men också mycket viktigt. Kvinnorna i Sverige är klart mycket lägre involverade i ett eget företag än i större delar av övriga Europa. För att företagandet i Sverige ska nå europeiska nivåer är det helt nödvändigt att kvinnor blir mer involverade i företagsamheten.

Sauna på Hedvigkoti

I måndags fick jag vara med om något historiskt! Jag hade förmånen att tillsammans med kommunens "finska ministern" Kommunalrådet (FP) Eila Bromme få invoga kommunens första bastu på ett äldreboende. Enligt uppgift den tredje i landet (obekräftad uppgift). Upplands Väsby är ju en av de kommuner som är ett finskt förvaltningsområde. Detta innebär att vi ska tillhandahålla barn- och äldreomsorg på det finska språket och däremellan även ha kommuninformation översatt till finska.
Sedan i början av 90-talet har vi Sverige-finska skolan i kommunen (kommunens första friskola) vilken också har förskola, så barnomsorg har vi kunnat erbjuda sedan länge.
När det gäller äldreomsorgen så har vi sedan 2007 kundval inom hemtjänsten, så nu kan vi även erbjuda en mångfald av företag som bl a konkurrerar med språkkunskaper däribland finska. Nu har vi tagit ett steg till så att en av avdelningarna på ett vård- och omsorgsboende har bytt färg från den grå paviljongen till den blå-vita dito. Här finns finskspråkig personal, större utbud av finsk mat, bäcker och tidningar på finska, och nu också en bastu. Kiitos! Detta är både roligt, men också allvarligt, eftersom det blir fler och fler som behöver vård på sitt modersmål. Just nu väntar vi dock på de äldres anstormning så att bastun kan gå varm varje dag. Detta kommer nog att strida mot att vi i kommunen ska minska energiåtgången, men detta väger lätt mot finnarnas extatiska önskan om att bada bastu.
Detta bjuder vi gärna på, så nu hoppas jag att de säger Tervotoula (?) till alla som vill komma.

Hur skulle jag klara mig utan dialog?

Mycket av min vardag som kommunalråd (KD) och ordförande i Social- och äldrenämnden handlar om att vara i dialog med väsbyborna. Jag har i min "portfölj" som kommunalråd ett särskilt ansvar för att hålla dialogen vid liv och utveckla och fördjupa den befintliga. I ett tidigare inlägg har jag berättat om Ung i Väsby som är en årligen återkommande storsamling av ungdomar där vi politiker och andra vuxna i ungdomarnas närhet får möjlighet att ta del av ungdomarans frågor i vardagen.
Ett annat sätt att hålla dialogen up and running är det av mig (!) framarbetade konceptet med Väsbypanelen. Ett 80-tal väsbybor som vill vara med och utforma ett samhälle där de vill leva och bo. Dessa får möjlighet att svara på frågor varvat med fysiska möten. Känns som att vi är på väf mot något riktigt bra.
Till detta kommer Stadsbyggnadskontorets lagstadgade samråd. Till detta finns det sedan något år tillbaka även dialogforum i olika delar av kommunen med olika utvecklingsområden i fokus. Välbesökta. Väsbyborna är intresserade av utvecklingen av kommunen.
I min roll som ordförande i Social- och äldrenämnden har jag sedan fyra år tillbaka en grupp representerande pensionärs- och handikapporganisationerna. Ett mycket bra stöd och ett engagemang för senior- coh handikappfrågorna som aldrig sinar. Alltid är det någon ny fråga under uppsegling, och då är det bra att ha regelbundna möten.
Imorgon är det dags att återuppta mötesformen med Rädda Barnen och om någon vecka är det dags att träffa 15-talet organisationer som på något konkret sätt jobbar med ungdomar med antidrog- och nykterhetsfrågorna i fokus.
Vad skulle jag göra utan dialogen med de människor som på något sätt är engagerade i andra människors vardag, glädjeämnen och bekymmer? Tillsammans kommer vi att utveckla Upplands Väsby till en mycket bra plats att leva och bo på.

Att verka i storstadsdjungeln

Söndagen den 6 februari hade jag den stora förmånen att få uppleva Djungelboken på Stockholms stadsteater. En pjäs som utspelades i Stockholm ca 100 år framåt i tiden. Några dagar innan samma vecka var jag och några kristdemokratiska gruppledare och kommunalråd samlade för att diskutera hur vi som lever i storstockholm och då också på olika sätt är engagerade i storstadsfrågorna, kan utveckla den politik som ska attrahera de som lever och verkar i denna miljö. Kristdemokraterna måste naturligtvis ha en politik som är adekvat oavsett om man lever på landsbygd, i småstäder eller som i vårt fall i en storstadsmiljö.
Vi var mycket inspirerade att få till det och våra funderingar är ju inte helt nya då vi redan lever och verkar i denna miljö, men det är alltid bra med en gemensam fundering.
Några av de områden vi ansåg viktiga för en framtida politikutveckling var bostäder med fokus på byggande av hyreslägenheter, studentbostäder och olika samverkansformer mellan våra kommuner. Ett annat viktigt område är infrastuktur och kommunikation. Här gäller det bl a att titta på tvärkommunikationerna mellan de östra och västra delarna av länet.
I dessa dagar under vintern blir det också särskilt angeläget att på olika sätt jobba med energiförsörjningsfrågorna. Till detta kommer naturligtvis även klimatfrågorna som berör oss alla.
Ett politikområde som ligger oss nära och som är väldigt viktigt är familjepolitiken där storstadsmänniskan ska ha och är van vid att ha valfrihet. Frågor om hur livspusslet läggs på bästa sätt genom samverkan med kommun och samhälle i övrigt är en mycket påtaglig del av barnfamiljernas liv. Personligen tycker jag också att vi måste ha en politik för familjer med tonåringar.
Några andra områden som kom upp till diskussion är hur vi ska agera, men inte genom att passera politiken gränser, i olika livsstilsfrågor. Detta tycker jag är det mest intressanta. Hur agera för att visa att vi inte sätter upp gränser för och emot männsikor som har valt den ena eller den andra livsstilen? Detta får bli ett ämne för ett kommande blogginlägg.

Rivningsansökan för Barnahuset?

Igår kväll skrev jag några rader om det Barnahus som vi har i Stockholms läns norra kommuner. Jag tycker att det är en mycket viktig del i kommunens verksamhet och ska göra allt vad som står i min makt för att det verkligen ska bli ett Barnahus à la mode. Nu på morgonen tar ledarsidan på DN upp samma sak. Barnahus lyfts upp som en viktig plats för de barn som utsatts för våld. Då barn utsätts för våld i nära relationer får det också en annan dimension, då de som ska skydda är de som står för våldet.
BRIS har kommit med sin årsrapport och återigen visar de på att det finns stora behov hos de som vi säger är vår framtid, barnen i samhället. Först var det männens situation som uppmärksammades, sedan kviinorna och nu äntligen känns det som att det är barnen som verkligen är i fokus. Många saker tyder på att så är fallet. Jag ställer mig mycket bredbent och helhjärtat bakom förslaget från Kristdemokraterna att Barnkonventionen, efter många år, ska bli ett med svensk lagstiftning.
Barnahus är något som behövs så länge vi inte kan hindra att vuxna utövar våld mot barn, men jag är den första att riva ner och jämna detta med marken den dag det inte längfre behövs. Frågan är hur länge vi får vänta innan jag kan ansöka om rivningslov?

http://www.expressen.se/ledare/1.2323892/ge-barnen-en-saker-livlina

Barnahus à la mode!

Jag tror inte att det är många av mina bloggläsare som skulle säga emot mig när jag påstår att vi måste alltid se till barnets bästa i alla situationer. Det är, eller i alla fall borde vara, ledstjärnan för alla som kommer i kontakt med barn. Det kan gälla inom barnomsorg, skola eller inom socialtjänsten.
När man då hör att barn som utsätts för våld i nära relationer blir detta extra viktigt och angeläget. Inte många skulle säga emot mig!
I november 2007 var vi några socialnämndsordförande i norrot (Stockholms län) som samlade socialtjänst, landsting, polis och åklarmyndigheten för att inspirera till att vi skulle starat ett Barnahus. Alla som deltog på mötet var engagerade i detta och alla skulle bidra och det skulle bli ett Barnahus som verkligen skulle hjälpa de barn som sökte sig hit. Syftet med ett Barnahus är att det ska vara en plats dit barn som blivit offer för våld inte ska behöva åka mellan alla myndigheter och berätta vad som hänt, utan alla inblandade myndigheter ska samlas runt barnet och fråga barnet de frågor som behöver ställas en gång för alla, och där alla lyssnar samtidigt. Alla inblanade parter behövs för att allt ska bli så bra som möjligt för barnet.
Efter precis ett år efter den första träffeb kunde vi alla samlas för en invigning. En glädjens dag för alla inblandade.
Efter drygt två år efter invigningen har vi nu åter samlats. Denna gång för att komma underfund med vad som krävs för att vi ska kunna fullfölja våra intentioner med vårt samarbete. Tydligen är det så att även ett Barnahus har barnsjukdomar. Nu önskar jag bara att alla vuxna tar sig i kragen och samlar styrkorna å barnens vägnar! Jag vill fortfarande se ett Barnahus som kommer att göra skillnad i de enskilda barnens liv.

Medborgardialog när det är som bäst!

Idag har vi återigen fått uppleva Ung i Väsby.
En gång varje år så samlar kommunen ett hundratal ungdomar mellan åk 6 och 9 för ett rådslag som vi kallar Ung i Väsby. Idag var hela 120 ungdomar på plats för att diskutera några ämnen som de valt ut innan träffen. Ämnen som fritidsgårdar, busstrafiken, idrottshallar, skolmaten, lärare och trygghet på kvällarna avhandlas. I år fannns det dessutom ett "nytt" ämne - hur ungdomarna på ett bättre sätt ska kunna komma till tals med de som bestämmer.
För mig som särskilt ansvarig för medborgardialogerna i Upplands Väsby tog chansen och satte mig vid detta bord där denna fråga engagerade deltagarna. Vid bordet fanns det två driftiga och engagerade tjejer från 9-an, som verkligen ville komma i kontakt med politiken. De var båda engagerade i skolans elevråd, men där hände ju ingenting, då skolledningen inte verkar vara intresserad. Vi tre hade ett mycket bra samtal, och nu ska vi gå vidare med ett antal uppslag om hur vi kan se till så att dessa unga kvinnor och deras kompisar känner att de blir lyssnade på och att de ges möjlighet till en dialog. Jag får gåshud när jag tänker på hur många engagerade ungdomar det finns ute i kommunen, som fortfarande inte vet hur de kommer i kontakt med vuxenvärlden, och där vi inte alltid vill lyssna.
Denna dag manar till ett verkligt seriöst arbete med att visa att jag menar allvar med att föra en dialog med väsbyborna, oavsett ålder och fråga.
Jag ser nu fram mot det fortsatta dialogarbetet!

Tillgänglighet, efter många om och men

Till min glädje har Upplands Väsby kommun äntligen färdigställt en Tillgänglighetsplan.
Under de första sex åren efter beslut i Riksdagen att alla kommuner skulle ha åtgärdat alla enkelt avhjälpta hinder, gjordes i stort sett ingenting av detta i kommunen. Detta var ingen prioriterad politiskt uppdrag.I samband med att KD fick vara med i regeringsställning i kommunen fick vi upp frågan på banan. Nu har det jobbats intensivt med frågan under några år och nu, precis i tid, har vi en Tillgänglighetsplan. Jättekul att vi nu kan visa våra invånare att vi menar allvar med att göra kommunen så tillgänglig vi bara kan och att detta ska gälla för alla. Naturligtvis är det fortfarande en lång väg att gå, men vägen finns nu framför oss, inte bara ett stort buskigt snår. För drygt en vecka sedan hade jag den stora förmånen att delta i ett beslut om att åter investera i tillgänglighetsåtgärder och det gör mig stolt! Jag vill att vårt samhälle ska vara tillgängligt för alla. På alla sätt!

"Segerkyssen"!

Söndagen den 30 januari var en historisk dag i Upplands Väsby. På kvällen var det dags för urpremiär för Väsby Melodifestival. Ett initiativ taget av Väsby omsorg, som jobbar med personer med funktionsnedsättning. Tillsammans med fyra andra grannkommuner var det stor fest då nio sångbidrag framfördes på det allra bästa och professionella sättet. Musikskolan bidrog med musik, körsång och några gig av ett rockband. Jan Johansen var kvällens konfrencier och jag hade möjlighet att dela ut förstapriset. Glädjen stod högt i tak och åtminstone mina ögon fylldes av tårar när några av bidragen framfördes. Att få mötas, utvecklingsstöda och normalstörda,(för att citera Pär johansson från Glada Hudikteatern) på detta sätt värmer än idag, drygt en vecka senare. Jag måste få ge Jan Johansen en eloge för det mottagande och den respons som deltagarna fick från honom. Jag hade förmånen att få stå vid sceningången innan prisutdelningen och höra och delta i dialogen mellan de tävlande och Jan. Vilken härlig inställning han hade till de tävlande. Att jag sedan fick en riktig segerkyss av Björn som vann tävlingen gjorde inte saken sämre, men det jag främst tar med mig från denna kväll är den fantastiska musikglädje som spreds i lokalen och bland de 500 personerna som fanns i publiken. Du som vill får möjlighet att känna samma sak nästa år, håll utkik efter annonserna! Vi återkommer i slutet av januari nästa år.

Varför ska Erik få bättre vård än Anna?

Jag har tagit upp frågna om den ojämställda vården i ett tidigare inlägg och detta ämne är alltför viktigt att bara skapa ett intresse, nu vill jag också fortsätta att förhoppningsvis ta tillvara det intresse som finns bland de som läser bloggen.

Det är inga nyheter att kvinnor och män bemöts och behandlas olika inom vården. Detta har studier visat gång efter gång. Dessutom utgår medicinsk forskning oftast från män, vilket skapar stora problem för många kvinnor som inte får en adekvat behandling. Jag tycker att det är dags att landsting och och kommuner bör införa tjänstegarantier som är könsneutrala. Ingen ska behandlas bättre eller sämre för att man tillhör ett visst kön.

De studier som gjorts på området visar att skillnaderna i bemötandet av kvinnor och män inom vårdsektorn är systematiska. Kvinnor blir oftare än män feldiagnostiserade och felopererade. Kvinnor får också vänta längre än män på att få en läkartid,
eller en hjärtoperation, och är därför sjukare när de väl får vård. Kvinnor ges även mindre tillgång till nyare och dyrare läkemedel.
Idag utförs läkemedelsforskning huvudsakligen på män. Om kvinnor behandlas med läkemedel och metoder som tagits fram för (och av) män, så uppstår inte bara ohälsa utan även ojämställdhet. Att kvinnor ges mindre tid och resurser än män är naturligtvis inte heller acceptabelt.

Inom Kristdemokratiska Kvinnoförbundet,KdK, har vi tittat lite på denna fråga, och vi lär oss hela tiden nya rön gällande hur män och kvinnor behandlas olika inom vården och omsorgen. Ibland är det män, men oftast är det kvinnorna som får en sämre vård och behandling, bara därför att de är män eller kvinnor.
Vad ska man då göra åt detta både nationella och internationella problem? Vi från KdK vill se följande aktiviteter för att uppnå jämställdhet inom vården:
• att den medicinska forskningen uppmärksammar kvinnospecifika sjukdomar
• att läkemedel märks könsspecifikt
• att könsfördelningen i kliniska studier förbättras.
• att ekonomiska ersättningar till kvinnor som deltar i läkemedels- och vårdforskning höjs för att öka andelen kvinnor i forskningen.
• att dementa kvinnors särskilda vårdbehov uppmärksammas.
• att såväl kvinnor som män ska få snabbare, bättre och mer individanpassad vård.

Några förslag för att höja jämställdhetsfaktorn i vården!

EKG till alla

Nu har det snart gått en vecka sedan Kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar i Norrköping. Mycket har skrivits före, under och efter denna tillställning. Många spekulerar och funderar på personfrågor, men också, tack och lov på politiska spörsmål.
Kvinnoförbundet hade detta år möjlighet att hålla ett eget seminarium med temat "den ojämställda vården och omsorgen". Ytterligare ett område att utforska lite mer. Detta görs redan idag. På Karolinska institutet finns idag ett genusmedicinskt center som med mycket små marginaler arbetar med att visa att kvinnan har inte helt sällan en annan fysik än vad mannen har, och att denna kunskap måste tas tillvara.
Alltför länge har mannen utgjort normen för diagnoser, medicinering och annan behandling. Hur mycket fantasi behövs för att förstå att kvinnan har sina förutsättningar och att det behövs studier även gällande kvinnans behov av olka medicinska åtgärder.
Varför används inte kvinnor i större utsträckning i vetenskapliga studier? Är det för att kvinnan är oberäknelig då de i fertil ålder har mens? Eller är det för att kvinnan under försökets gång kan bli gravid, eller vad är det som gör att det inte forskas på kvinnor i samma utstråckning? Detta är oförklarligt.
Kristdemokratiska Kvinnoförbundet vill ta dessa frågor med sig in i arbetet med att göra den många gånger ojämställda vården och omsorgen till något som istället ska innebära att kvinnor och män betraktas som lika värdefulla när det gäller att föra den medicinska forskningen och den kliniska behandlingen framåt. Det måste vara slut med att kvinnors hjärtattacker betraktas som någon diffus smärta som säkert går över med någon tablett.
Ropen skalla - EKG till alla!

Att ha en pappa eller inte!

Något som alla, förmodligen, håller med om är att vi vuxna måste se till barnens bästa. Gör inte föräsldrarna det själva måste ofta samhället träda in i deras ställe. När det gäller att fastställa faderskap är detta något som många av oss inte kommer i kontakt med. Är man gift och får barn så förutsätts maken till mamman vara far till barnet. Enkelt! Kan dock kompliceras av att maken kan bli utsedd till barnets far trots att kvinnan har haft ihop det med en annan man. Komplicerat? I dessa fall får alltså maken skriva en bekräftelse på att han inte är far, och den mannen som förmodligen är barnets far tillerkänns faderskapet.

Här har i alla fall barnet en mamma och en pappa. Sedan har vi utländska insemineringar från bl a Dabnmark där processen blir väldigt kort efter hemkomst. Intyg från kliniken genererar raskt ett beslut från socialnämnd eller motsvarande att barnets far är okänd. Också rätt så okomplicerad process, men barnet blir då utan far under sitt liv.

Sedan finns det även rutiner för att fastställa eller lägga ner faderskap där modern träffat en man under kortare eller längre tid, och han drar. Kvar blir kvinnan med ett barn som inte vet vem som är pappan, men där kvinnan ändå bemödar sig om att söka upp socialtjänsten för att få ett beslut. Mycket därför att Försäkringskassan vill ha ett sådant innan underhållsbidraget betals ut. Också något som är relativt rutinartat.

Nu kommer det som är den nya trenden. Modern bryr sig inte om att komma till socialtjänsten, trots upprepade försök att få kontakt. Det kan vara att hon gör sig helt oanträffbar, eller att hon bryr sig inte om att komma. Inte ens underhållsbidraget är intressant längre.

Jag tycker att det är en stor otjänst mamman gör mot barnet. Enligt Barnkonventionen har alla barn rätt till sitt ursprung, och genom att undanhålla sig från myndigheterna så förmenar den vuxna människan barnet sin rätt till sitt ursprung. Snart ska jag följa med en socialsekreterare på ett hembesök till just en sådan mamma. Hon har vägrat att komam till socialkontoret, och nu gör vi hembesök istället. Varför vill inte dessa mammor bidra så att det egna barnets uppväxtvillkor blir de bästa?