I dagens Aftonbladet uppmärksammas återigen frågan om äldres både behov och önskan att få tillsammans även då någon av dem behöver bo på ett vård- och omsorgsboende. Då en sådan situation kommer till pressens kännedom är det oftast så att den i relationen som inte behöver hjälp inte får bo tillsammans med makan/maken. Detta är en fråga som med rätta engagerar många människor. De som någon gång har varit med om eller blivit delaktig i en sådan situation kan vittna om både frustration och besvikelse.
I det fallet som togs upp idag är det ett par i Varberg som fått Förvaltningsdomstolens utslag att de ska få bo ihop. Här har kommunen, enligt artikeln, inte verkställt beslutet enligt domstolens utslag. Mannen ifråga hade fått erbjudande om en bostad en bra bit bort från hustrun fast i samma hus.
Detta är en fråga om att se de människor i vårt samhälle som behöver samhällets stöd allra mest. Här ska kommun och andra inblandade göra allt vad som kan tänkas behöva göras för att ge dessa oftast äldre människor ett värdigt slut.
Trots detta så är det ett antal frågor som behöver besvaras då kommunerna inte har möjlighet att ge enskilda invånare stöd och hjälp utan stöd i lagstiftning såsom ex vis Socialtjänstlagen. Frågor som kan uppkomma är bl a vem som har ansvar för att den friske makan får ett nytt boende efter ett ev dödsfall av den sjuke maken? Har man sålt eller på annat sätt lämnat en tidigare bostad kan det bli problem att hitta en ny bostad. En annan fråga är vem som ska betala platsen för den friske under tiden man bor på boendet? En plats på ett boende kostar skattebetalarna mellan 5 och 800 000 kronor per år. Jag vill inte problematisera, men vill å andra sidan inte negligera de frågor som kan bli aktuella.
Under morgondagens nämndsammanträde med Social- och äldrenämnden i Upplands Väsby kommer den styrande Allians för Väsby, med mig som ordförande, att lämna över ett uppdrag till aktuella yjänstemän att utreda frågan om parboendegaranti. Under hösten återkommer man till nämnden med ett besked. Då får vi möjlighet att ta ytterligare ställningstagande i denna mycket viktiga fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar