söndag 13 februari 2011

Hur skulle jag klara mig utan dialog?

Mycket av min vardag som kommunalråd (KD) och ordförande i Social- och äldrenämnden handlar om att vara i dialog med väsbyborna. Jag har i min "portfölj" som kommunalråd ett särskilt ansvar för att hålla dialogen vid liv och utveckla och fördjupa den befintliga. I ett tidigare inlägg har jag berättat om Ung i Väsby som är en årligen återkommande storsamling av ungdomar där vi politiker och andra vuxna i ungdomarnas närhet får möjlighet att ta del av ungdomarans frågor i vardagen.
Ett annat sätt att hålla dialogen up and running är det av mig (!) framarbetade konceptet med Väsbypanelen. Ett 80-tal väsbybor som vill vara med och utforma ett samhälle där de vill leva och bo. Dessa får möjlighet att svara på frågor varvat med fysiska möten. Känns som att vi är på väf mot något riktigt bra.
Till detta kommer Stadsbyggnadskontorets lagstadgade samråd. Till detta finns det sedan något år tillbaka även dialogforum i olika delar av kommunen med olika utvecklingsområden i fokus. Välbesökta. Väsbyborna är intresserade av utvecklingen av kommunen.
I min roll som ordförande i Social- och äldrenämnden har jag sedan fyra år tillbaka en grupp representerande pensionärs- och handikapporganisationerna. Ett mycket bra stöd och ett engagemang för senior- coh handikappfrågorna som aldrig sinar. Alltid är det någon ny fråga under uppsegling, och då är det bra att ha regelbundna möten.
Imorgon är det dags att återuppta mötesformen med Rädda Barnen och om någon vecka är det dags att träffa 15-talet organisationer som på något konkret sätt jobbar med ungdomar med antidrog- och nykterhetsfrågorna i fokus.
Vad skulle jag göra utan dialogen med de människor som på något sätt är engagerade i andra människors vardag, glädjeämnen och bekymmer? Tillsammans kommer vi att utveckla Upplands Väsby till en mycket bra plats att leva och bo på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar